081015
Skolan här känns tung nu. Tyngre än vad jag trodde det skulle bli. Men ändå har jag ingen motivation. Speciellt en kurs som jag kämpar med, som jag vet att jag aldrig kommer ha någon användning av nu när jag vet vad jag ska inrikta mig på hemma på KTH. Men nu sitter jag här och måste klara kursen. Det känns inte roligt. Jag trodde att jag skulle ha roligare här, mer tid för resor och mer vilja att gå ut. Men face facts, skolan tar mycket tid och jag har obligatorisk närvaro på allt och hur mycket jag än skulle vilja ändra min inställning för att gå ut här så går det inte. Jag har gått ut i Singapore flera gånger och jag tycker inte att det är roligt. Klubbarna spelar alldeles för hög musik som förövrigt inte är min favoritmusik. Enda valen man har är att dricka och "dansa". Jag vill inte dricka och jag vill inte dansa. Surputte, tänker ni. Men this is how I feel. Tror alla vet att detta festande kommer i perioder. Dessutom är Singapore dyrt och jag vill spara pengar till mina resor.
Jag är så glad att jag har fått se Singapore, Malaysia, Vietnam och litegrann av Indonesien och att jag ska få se Tokyo och Thailand! Absolut, jag har växt massor och lärt mig massor! Jag har hållt igång hela tiden. Så nu vill jag bara sitta ner, gråta en skvätt och sakna alla där hemma. Så som min gamla vän Jenny (http://wellness.blogg.se) som är i Sydney nu skriver: Det är nu jag behöver pepp från er där hemma. Ni saknar EN person, jag saknar ALLA.
Ska ta en promenad och rensa huvudet.
Här får du lite pepp tillbaka för nu har jag blivit peppad tillräckligt. Jag längtar fortfarande hem men att längta hem låter så mycket mysigare än att sakna som låter så ledsamt! Man är så liten i världen och är det inte lustigt att det är vi som från början är ganska jordnära och bekanta med att vi inte är störst bäst och vackrast som ger oss av. De som verkligen skulle behöva det står kvar och trampar i Enköping som om de hade tuggummi under fossingarna. Man får ha i baktanke att man faktiskt kommer vara lite intressantare än alla dessa när man kommer hem. De tuffa dagarna plockar jag fram mitt fotoalbum och gråter en skvätt, det får man göra! Sen gör jag nått, det är bra att inte bara sitta och deppa. Nått som jag vill göra, för det är ju ändå det bästa, ingen hindrar dej. DU bestämmer själv (vilket också är sjukt lärorikt att aldrig påverkas med dumheter som "är du säker", "det känns inte så du" "Bravo!" "Dumt gjort"...)
Imorgon är en ny dag, Ny dag, nya tag! En dag närmare hemma och en ny dag av äventyret. Jag tänker också ofta på er andra jag har som är ute i världen. VI ÄR SÅ SJUKT DUKTIGA ANNA!!!
Vi är så bra (du är nog lite bättre om valt ett så exotiskt land) ;)
Ta hand om dej och nu är det din tur: gör något som DU vill göra!
KRAMAR FRÅN AUSTRALIEN