anna...

Hej och välkommen till en konstig torsdag. Mycket bra kväll igår dock, som nästan smittar av sig på denna dag så den blir bra. Men ville inte riktigt på föreläsning imorse, gick dit ändå och det var ja.. jag tror jag talar för alla som var där när jag säger att det var som en käftsmäll. Ungefär lika nice. Så lagom nedslagen gick jag hem efteråt. Laddade med Prosam-kompendiet och började skriva. Hoppas de godkänner min essä. Skrev även ihop en stipendieansökan och mailade lite. Kändes bra. Sedan somnade jag och vaknade med skum huvudvärk och flimmer för ögonen...skumt.

Bästa Lubbe har hjälpt mig få hem Lake of Tears och snacka om att det är nostalgi. Vet inte riktigt var jag ska ta vägen, det finns så många jättebra och jättedåliga minnen till dessa låtar. Men för det mesta ryser jag, tycker om detta band.

Hörde på tv för någon dag sedan, någon klok människa sa att vi människor alltid är påväg någonstans, för att det är så man ska göra och kanske nödvändigtvis inte alltid vad vi själva vill. Men det är så vi ska..göra. Men denna kloka människa menade att vi borde stanna upp i vardagen och leta upp lite lycka inombords, för den finns alltid där, oavsett vad vi går igenom. Det är bara skalet utanför som kan bli mer eller mindre hårt att komma igenom. Jag är skoltrött nu, men jag hoppas att det är det här jag vill. Jag hoppas att jag är på rätt väg. Jag hoppas att jag klarar det men jag hoppas även att få stanna upp och hitta den där lyckan ibland också. Konstig dag.