090609
Framtiden.
Jag vet att man ska ta en dag i taget och allt det där. Men hur många 22-åringar drömmer inte om framtiden? I mina funderingar om framtiden ingår det mesta, allt ifrån personlig stil till husköp. Jag har väl haft en rätt markant stil/look sen tonåren, den har förändrats något genom åren men grunden är liksom kvar. Det känns både bra och jobbigt samtidigt, bra för att det är en såpass stadig grund - jobbigt för att den är svår att bryta.
Allt däremellan (personlig stil och husköp då) handlar om studier, jobb, resor, fester och ja vardagen som den är och som den förmodligen kommer att se ut de närmsta två åren i alla fall. Resten är bara kul att spekulera om, vad kommer jag få för jobb? Var kommer jag att bo? Vad kommer att hända? Sen funderar jag på om det är bra eller dåligt att spekulera om framtiden? Om det är bra, varför det? Och om det är dåligt, var går gränsen?
Jag är rädd för att ha för höga förväntningar, samtidigt som jag är rädd för att sätta för låga mål. Jag tror inte på ödet, jag tror på att var och en styr sitt egna öde och jag hoppas att fler än jag tror på det.
Detta var en liten droppe av mitt hav av funderingar. Enjoy.
Jag vet att man ska ta en dag i taget och allt det där. Men hur många 22-åringar drömmer inte om framtiden? I mina funderingar om framtiden ingår det mesta, allt ifrån personlig stil till husköp. Jag har väl haft en rätt markant stil/look sen tonåren, den har förändrats något genom åren men grunden är liksom kvar. Det känns både bra och jobbigt samtidigt, bra för att det är en såpass stadig grund - jobbigt för att den är svår att bryta.
Allt däremellan (personlig stil och husköp då) handlar om studier, jobb, resor, fester och ja vardagen som den är och som den förmodligen kommer att se ut de närmsta två åren i alla fall. Resten är bara kul att spekulera om, vad kommer jag få för jobb? Var kommer jag att bo? Vad kommer att hända? Sen funderar jag på om det är bra eller dåligt att spekulera om framtiden? Om det är bra, varför det? Och om det är dåligt, var går gränsen?
Jag är rädd för att ha för höga förväntningar, samtidigt som jag är rädd för att sätta för låga mål. Jag tror inte på ödet, jag tror på att var och en styr sitt egna öde och jag hoppas att fler än jag tror på det.
Detta var en liten droppe av mitt hav av funderingar. Enjoy.
Kommentarer
Trackback