Självförtroende
Jag har fått en självförtroende-boost ikväll! Självkänslan släpar efter litegrann men just nu känns ingenting. Känns som jag är on top pf the world och jag tror på mig själv som aldrig förr! Jag älskar den här känslan!!!
Nej jag är inte high på någon hyptyp, drog eller liknande. Jag bara behöver stärka mig själv ibland istället för att "känna mig ensam" som jag gör jämt! Patetiskt, måste sluta med det. Jag har ju the time of my life här! Jag bor själv vilket på många underbara sätt är jävligt skönt.
Om min återkommande verklighetsångest: Det är kris i mitt huvud när dessa tankar kommer. Att man måste välja sitt liv - ett tyst och lugnt hemmaliv eller ett fartfyllt äventyr? När jag tar upp detta med vänner och pojkvän som jag hittills gjort får jag upplevelsen av att de vill att jag ska välja, prioritera, tycka det är OK att gå miste om något av allt det jag vill göra, att jag troligtvis inte kommer göra allt. Jag har tagit till mig detta och för det valda tillfället kännt mig nerslagen och på gränsen till att acceptera dessa åsikter. Men om jag frågat de jag borde fråga, min syster eller mina föräldrar så hade åsikterna låtit mycket annorlunda, något i stil med: Du kan göra allt du bestämmer dig för! Livet är ditt att bygga, det finns inget som heter öde, det är du som styr och bar du sätter gränser!
Jag är 22 år och har fått ett liv jag kan bestämma över! Jag vill göra mycket, jag ska göra mycket! Varför inte civilingenjör / dietist / gyminstruktör / energikämpe? Varför inte bo i USA / Norge / England? Varför inte resa så fort tillfälle ger? Varför inte möta nytt folk över hela världen?
Säger som the mask; Somebody stop me! ;)
Nej jag är inte high på någon hyptyp, drog eller liknande. Jag bara behöver stärka mig själv ibland istället för att "känna mig ensam" som jag gör jämt! Patetiskt, måste sluta med det. Jag har ju the time of my life här! Jag bor själv vilket på många underbara sätt är jävligt skönt.
Om min återkommande verklighetsångest: Det är kris i mitt huvud när dessa tankar kommer. Att man måste välja sitt liv - ett tyst och lugnt hemmaliv eller ett fartfyllt äventyr? När jag tar upp detta med vänner och pojkvän som jag hittills gjort får jag upplevelsen av att de vill att jag ska välja, prioritera, tycka det är OK att gå miste om något av allt det jag vill göra, att jag troligtvis inte kommer göra allt. Jag har tagit till mig detta och för det valda tillfället kännt mig nerslagen och på gränsen till att acceptera dessa åsikter. Men om jag frågat de jag borde fråga, min syster eller mina föräldrar så hade åsikterna låtit mycket annorlunda, något i stil med: Du kan göra allt du bestämmer dig för! Livet är ditt att bygga, det finns inget som heter öde, det är du som styr och bar du sätter gränser!
Jag är 22 år och har fått ett liv jag kan bestämma över! Jag vill göra mycket, jag ska göra mycket! Varför inte civilingenjör / dietist / gyminstruktör / energikämpe? Varför inte bo i USA / Norge / England? Varför inte resa så fort tillfälle ger? Varför inte möta nytt folk över hela världen?
Säger som the mask; Somebody stop me! ;)
Kommentarer
Trackback